Fan va dåligt allt går, gravt deprimerad ja svär! Ångest deprisson panik sorg nervositet allt. Jag har inte gått i skolan på 4 månader nu.. fuck. men behööver iaf inte gå pm 7:an så där släppte ju en stor sten för mig :) men FUUUUUCK får damp snart är så konstig, vet inte mina känslor jag är tom men känslorna finns där och går mig på nerverna hela tiden Ska vara vaken hela natten för jag har för mycket ångest för att sova, funderar på att ryma, till en kille ja känner men de blir lång bussresa ba. Vill ju har röka såkllart och saknar honom sjjukt mycket vi lärde oss att prata tillsamans och vi lärde oss att gå å vi lärde oss hur man tänder på byggnader som 6 åringar medans dom andra satt hemma i glasskåp med barbie och leksakssoldater. Vill ha kokain eller amfetamin! Träffade min psykolog idag och när jag frågade vem fan hon troddde hon va för att hon  sa åt mig att glömma bort ångesten när den kom  börja  hon stamma jag ba: Fan va nervös du blev och börja stamma.. I HAAAATE HER! Ska jag lägga mig ner och ge up NEEEJ för fan för jag är inte lika svag som alla jävla självmördare, jag står upp i motvinden men drunknar ändå i tårarna snart. Jag är FEEEET och duger inte till de andras värld jag är en av alagarnannu mera som super ständigt.

Kan inte sova nå mer, kan inte drömma mig bort, kan aldrig se solen gå upp.